Det gemensamma böneförrättandet

Det är synnerligen påbjudet att förrätta bönen gemensamt. För att kunna förrätta en gemensam bön är det tillräckligt att två personer deltar (även om den ena är ett barn). Är enbart två personer närvarande står den ene till höger om den andre som då är imam. Är tre eller fler närvarande och minst tre är män grupperar sig deltagarna i rader bakom imamen. Är i samma situation enbart två av deltagarna män blir den ene imam och den andre står till höger om denne, medan kvinnorna grupperar sig i rader bakom.

Kvinnor och män blandar sig inte utan står i separata rader. Män står aldrig bakom kvinnor. En kvinna kan leda andra kvinnor i bön men står då i mitten i den första raden och inte framför den. Imamen bör kontrollera att raderna ordnas raka och att deltagarna står skuldra mot skuldra och fot mot fot. Luckor i raderna fylls på bakifrån.

Vid gemensam bön utsäger imamen följande högt och det är även vid enskild bön fullt tillåtet att läsa det högt:

Allâhu akbar, dvs. takbîrat al-ihram och takbîr.

Sami‘allâhu liman hamidah, dvs. det som sägs då man reser sig från rukû’.

As-salâmu ‘alaikum wa rahmatullâh, dvs. den avslutande hälsningen.

Under gryningsbönens, skymningsbönens och kvällsbönens två första rak‘at reciteras dessutom al-Fâtiha och andra stycken ur Koranen högt.

Den som anländer till moskén eller någon annan plats där en grupp redan har påbörjat den obligatoriska bönen bör delta i den. Den senkomne ansluter då till den bakersta raden, gör takbîr och följer sedan imamen. Har denne inte nått längre än till anses den senkomne ha fullföljt den pågående rak‘at och behöver inte komplettera med den. Missade den senkomne någon eller några rukû’rak‘at i början deltar han eller hon inte i den avslutande hälsningen utan reser sig direkt efter denna, förrättar den eller de rak‘at som missats och avslutar som vanligt med tashahud och taslîm.